Det hela började Julen -03 med att Malin blev sjuk lagom till jul, för detta blev hon väldigt deppig och såg inte fram emot julafton så mycket som hon brukar. Jag (Marica), Pappa och Mamma åkte till en djuraffär i Landskrona och skulle köpa hundmat och hundben dagen innan julafton. Vi har handlat i den affären sen vi var väldigt små och brukar alltid ta en titt inne hos smådjuren (marsvin, hamstrar o fåglar), men just den här dagen så tittade vi extra noga på marsvinen. Mamma sa: - Du, Marica, ska vi köpa ett marsvin till Malin så att hon blir på bättre humör? Jag svarade att vi skulle göra det eftersom hon var sjuk och verkligen behövdes att piggas upp. Vi köpte ett marsvin till henne och de saker som behövdes till det lilla femveckorsmarsvinet.
  

   Vi kom hem och Malin blev jätteglad. På en gång kände hon sig mycket bättre. Hans namn fick bli "Wirre", eftersom vi fick reda på att han var ett Virvel-marsvin.
   Han växte och växte, och blev jättesöt.
   Vi började fundera på att skaffa en hona åt honom för att få ungar. Mamma hittade en annons på blocket där de hade marsvin till salu, i Åstorp. Mamma, Pappa och Malin åkte dit. Men, det stämde inte riktigt med antalet som de kom hem med..... Hmmm.. Konstigt. Det visade sig att de hade köpt 2 marsvinsflickor istället för 1. De kunde inte låta bli eftersom de är så söta. De fick heta Wicky och Tiffany.

   Tyvärr som med alla djur så blir de någon gång sjuka mer eller mindre någon gång i sina liv. Det blev så med Wirre, han slutade att äta och avmagrade allt mer och eftersom han inte åt så slets inte hans tänder som de skulle. När han åkte till "Din Veterinär " i Helsingborg så var han jättemager och i riktigt dåligt skick, dit skickade vi honom för att han skulle få sina tänder slipade. När vi fick hem honom så hade vi fått specialmat som var speciellt anpassad för marsvin som hade blivit sjuka och som behövde näring. Malin försökte verkligen att få honom bra, hon var uppe och matade och gav honom vatten på nätterna. Men det räckte inte riktigt ända fram, Malin tog beslutet att avliva honom eftersom hon inte ville se honom lida så som han gjorde. Nu efteråt så tror vi att anledningen till att hans tänder började växa och att han slutade äta berodde på att han fick mycket äpple. Det kan ge nämligen ge svamp i munnen på dem, om de äter det för ofta.

   Men vi ville fortfarande ha ungar. Så vi kollade på blocket igen, och där hittade vi Ylva, som har Bamira's Marsvinsuppfödning. Vi ringde till henne och bestämde att vi skulle komma och titta ut en ny hane till Tiffany och Wicky. Den här gången blev det jag, pappa och Malin som åkte dit. Jag fick en hane i famnen som hette Bamira's Ross som var en liten sheltie hane, jag blev förälskad i honom, han lade sig tillrätta i min famn. Malin däremot, hon blev förälskad i en som hette Lejonhjärta's ?? (den hade inget namn än), han va nog det sötaste som jag sett då. En liten tuss kan man säga, han var nämligen en liten Peruan på fem veckor, men han var inte riktigt som en peruan ska vara utan han hade virvlarna på fel plats. Precis som förra gången vi hämtade marsvin så blev det två stycken. På vägen hem så kom vi på ett namn till den lilla tussen, eftersom han var så söt fick han heta Anton.

   Varken Tiffany eller Wicky var renrasiga, men Ross och Anton var. Så, nu kom mamma på att det är roligare att få renrasiga ungar. Jag och Malin höll med, för vi ville ju gärna ha fler marsvin. Det blev ännu en tripp till Eslöv och Bamiras Marsvinsuppfödning. Den här gången blev det ett marsvin till mig, eftersom de andra var till min lillasyster så ville jag ju också ha ett. Jag valde en liten Coronethona som hette Bamira's Sanny Day. Hon va en liten sur sak måste jag säga, men jag ville så gärna ha henne. Så vi tog henne med oss hem och hon blev bättre i sitt humör och jag började att tycka om henne.

   Sedan vi skaffat Sanny blev det 3 kullar med marsvin och då började vi även att ställa ut marsvinen.  

   Namnet Witiwi's kommer ifrån våra tre första marsvin. Wirre, Tiffany och Wicky.